Min bror, min bästa vän, mitt allt.

Allting vi har delat tillsamans, sorg och lycka, vi har gjort allt tillsamans, du och jag. Och jag är så glad att du fortfarande finns hos mig och tanken på att du alltid kommer vara min bror är bara så bra, det har alltid varit du och jag, och det kommer alltid vara det. När du föddes var jag så himla glad, jag kan inte komma ihåg så mycket från när jag bara var två år men jag var glad att jag hade fått en lillebror och att jag kunde trösta dig när du grät eller att jag kunde ta på dig kläder, precis som en docka, haha! Jag kommer ihåg när vi stog hemma i våran gamla lägenhet i Göteborg med armpuffar på huruvdet och dunkade huvudena mot väggen, jag kommer ihåg när vi var i smögen och när vi var utomlands första gången, när vi var på legoland.. Finns så mycket minnen. När vi var små bråkade vi mycket, drog varann i håret, slogs, skrek på varann och sen kom gråtandes till mamma eller pappa och sa, han gjorde så och så, eller hon har gjort sönder min leksak! Men allt det är bara för att vi älskar varann. Visst, vi bråkar fortfarande, det gör ju alla syskon, det är ju normalt, men allt vi delar och allt vi gör tillsamans är så bra. Jag kan bli så jävla irriterad på dig ibland, trots att jag skriker på dig och säger att jag hatar dig så vet du att det inte är sant. Nu på sista tiden har vi kommit närmare varann och det gör mig glad, att vi kan sitta och snacka om allt möjligt är bara så underbart. Det känns så otroligt bra att du finns, att du finns för mig och alltid kommer göra. Du gör mitt liv värt att leva, du är så viktig för mig.